Det är inte utan att det gjorde lite ont i hjärtat när jag för första gången idag klippte ner häcken. Det var det här med tålamod. Eller den totala avsaknaden av det. Eller hur det nu var.
För att få en fin och tät häck måste man alltså klippa ner den till obefintlighet. Eller så gott som i alla fall, 10 cm. året efter man planterat den. Året efter lämnar man kvar 20 cm und so weiter till dess man är nöjd. Så så här mycket var jag tvungen att kapa idag. Heeela vägen... 😢
Å andra sidan är jag ju hemskt nöjd att jag har en planterad häck att klippa ner.
I inledningsskedet var det lite besvärligt när vår steniga mark gjorde sig påmind med en JÄTTEbumling just där jag bestämt att häcken skulle gå.

Tur att min privata utförare löser det mesta, om än med lite huvudbry ibland. 😄 Att jag fick plantera stora delar av den i höstruskigt regn sent på kvällarna efter att barnen lagt sig var väl kanske inte så jättekul heller, men med bygglampor och en (stor) del envishet blev det till slut gjort.

Väl planterad och om några år (!) kommer den nog att göra sig värd allt bekymmer, det är jag övertygad om! Vår häck är en Svart Aronia. Den ska ge bär och så är den mycket vacker om hösten. Även här får de mjuka formerna komma fram då häcken fått följa tomten naturliga svängar istället för att ställas upp i 90 grader.
Att jag nu klipper den om våren istället för under JAS-perioden (Juli, Augusti, September) är dels för att en trädgårdsmästare jag pratat med sa att det var nog så bra att klippa på våren, då växtkraften är som störst. Dels för att det känns betydligt roligare att klippa den nu och sen få se den växa upp och även att den då har så många blad kvar som kan bli vackra till hösten istället för att se den växa upp och sen klippa ner den och missa höstprakten.